- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
104

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skymtade Tian knappt med sina brustna ögon, blott
som hastigt förbiglidande skuggbilder, omöjliga att
fasthålla, de där ej kunde hjälpa eller trösta. En
sådan skugga kände den unga svärdottern, att hon var
för honom, då hon satt med hans iskalla, tunga hand
i sin.

Frågan om med hvem Elias var gift och
uppgiften, att det var med Herman Herz’ dotter och att
Herz var bosatt i Göteborg, väckte tanken på John
Halls historia, som den gamle berättade alldeles som
förra gången, hvarefter sambandet genom tanken på
lyckans växlingar knöts till Malin Rudenskölds öde.
Den gamle omtalade schavotteringen alldeles som sist,
och med alldeles samma hemlighetsfullhet förtrodde
han lilla vännen, att »hertigen var en dålig karl, som
hade en mängd fruntimmershistorier, och att fröken
Rudensköld föredragit Armfelten för hertigen». Och
minnet af den granna hofvagnen, i hvilken han som
barn sett den granna fröken åka förbi, påminde honom
om den storståtliga Fersenska vagnen, ur hvilken gref
Axel blef ryckt, då han följde kronprinsens lik, och
om hur han blef slagen och stenad till döds af den
stockholmska mobben. »Det var en stor, svart satan,
som hoppade upp på grefvens bröst, så att det krasade,
och jag blef så förskräckt, att jag gömde mig på
vinden i ett hus vid Stora Nygatan,» lät slutet som
förut. Härpå följde det stora spörsmålet »hvad månne
det blifvit af oss, ifall ej lifdrabanten genskjutit och
tagit värjan från kungen, då han den 13 mars anno nio
sökte undkomma?»

De gamla historierna • voro redan gamla lör den
unga frun, och hon tänkte ej så mycket på dem som på
den snart hundraårige. Hon försökte förställa sig, att
han varit med om allt detta, som han berättade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free