Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mol Allena. Berättelse af Sophie Elkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Elias, jag skall inte försöka. Han får gärna
tala om de där historierna för mig hundra gånger och
hundrade gånger fråga hvem jag är och klaga öfver
att ni hålla ditt giftermål hemligt och att han intet
får veta och att han är så mol allena. Det är som
den gamla klockan i hans rum, den säger också bara
tick tack, tick tack, tick tack. Jag satt och hörde på
den i afton, och jag tänkte på hur förskräckt jag
skulle bli, om den på en gång började surra på ett
annat sätt, och jag var bara ängslig för att ljudet
skulle upphöra och att det gamla verket skulle stanna —»
»Tack, du är mycket söt, lilla Thea, med din
gamla klocka.»
Nästan hvar dag hela vintern igenom gick den
unga svärdottern upp till den gamle svärfadern och
fick höra de gamla historierna och besvara de gamla
frågorna. Det blef ingen förändring med den gamle,
han kunde ej blifva finare och bräckligare än han
redan var, och man kunde knappt förstå att själ och
kropp liöllo tillsammans. Det kom sig väl af att han
vårdades som den ömtåligaste planta, som ej tål minsta
pust eller vindfläkt. Ständigt brann en brasa i rummet
där den gamle satt, ty han blef dagligen allt mera
frusen, och de smala, vaxbleka händerna blefvo allt
kallare och kallare. Man hade nu hunnit öfver vintern
och fram till våren.
Det var en vårdag med klar och ren luft och en
blek sol, som gjorde rummet gladt och ljust, men ej
förmådde värma. En stor brasa brann i kakelugnen,
framför hvilkcn gubbens länstol stod.
Kakelugns-dörrarna voro öppna, och det gamla ansiktet var riktadt
mot brasan, och de darrande händerna voro utsträckta
för att fånga värmen. Den, som ej visste bättre, kunde
tro, att den gamle såg, hur flamman kilade upp för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
