Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Adolf Erik Nordenskiöld. Minnesteckning af Harald Wieselgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hopade honom med ordnar i höga grader, hans egen
konung förlänade honom friherrlig sköld, liksom något
senare åt Oskar Dickson, som 1880 adlades jämte Louis
Palander.
Men Adolf Nordenskiöld förblef densamme under
bifallets och hedersbetygelsernas år, som han varit under de
arbetsdigra förberedelsernas skede. När Björnstierne
Björnson i tidningspressen utsändt ett kväde mot hans ordnar,
förklarande honom genom dem ha blifvit »umaadelig
liden», lade Nordenskiöld godmodigt kvädet till samlingen
af festverserna. När han efter hemkomsten från 1868 års
expedition vid en festmåltid af statsrådet Carlson
underrättades, att konungen utnämnt honom till riddare af
nordstjärneorden, tyckte han nog att den utmärkelsen, som
han då, efter tioårigt professorat, enligt kutymen skulle
erhållit utan minsta forskningsresa, var väl klen, och mottog
ej stjärnan, när den af kung Karl dagen efteråt räcktes
honom. »Det strider mot mina principer,» urskuldade
han sig. Men 1880 voro både situationen och
ordens-graderna helt andra. Redan på Ceylon hade Nordenskiöld
mottagit Dicksons bref med förmaning att icke vidhålla
»principen» af 1868, och han har utan svårighet
underkastat sig den nya situationens kraf på en »världscelebritet»,
som af sin konungs hand mottagit en tredjedel af
expeditionens hela kostnad; som chef för denna kände han äfven
sin förbindelse till deltagarna, att icke stå i vägen för de
vedertagna belöningar, hvilka kunde falla på deras lott.
Nog af, storkorsen skymde icke festglansen, icke ens
vid publicistklubbens ståtliga fest för den frejdade
medlemmen. Men säkert är, att »principen» af 1868 icke
litet bidrog till den ifver, med hvilken vänstervalmän
sommaren 1869 läto Nordenskiöld, jämte Hedin och Mankell,
framgå ur valurnorna vid riksdagsmannavalet i Stockholm.
Nordenskiöld erhöll tolfte platsen bland de tretton valde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
