- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
138

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Men,» invände jag, »synpunkterna kunna väl
vara olika. Var det egentligen det mystiska som —»

»Ja,» albröt hon. »Ja, det var det. Någonting
som icke har namn. Jag har träffat honom, mannen

framför alla män. Jag menar–––––-Egentligen kände

jag honom inte. Helt ytligt bara. Men hvad gjorde det?

»Vill ni höra historien? Det var i Funchal på
Madeira. Jag låg därnere med min tant och min onkel.
De trodde att det skulle bota mig och jag blef
verkligen mycket bättre — till en tid. Ja, det räckte inte
länge. Ni tycker det är besynnerligt att jag inte gör
mig några illusioner, men det gjorde min mor inte
heller och det har gått i arf.

»När vi stego i land, hörde vi att alla rum voro
upptagna på hotellet, och min onkel var mycket
förtretad att han icke uppgjort allt på förhand, men en
timme därefter hade vi hyrt ett förtjusande litet
lusthus, som kallades Månträdens Villa. Alla de små
gångarna lyste af de trädens stora liljelika blommor,
som slogo ut och vissnade på en dag, och det var
under allt detta hvita de brukade ställa min korgstol.
Jag orkade icke röra mig mycket i början, och så fort
det blef en våning ledig på hotellet, flyttade vi dit,
men jag blef snart starkare, så stark att jag kunde gå
ut och gå, och vanligen var det till Månträdens Villa
jag vallfärdade. Jag hade en svaghet för de gångarna.
Ibland hade jag varit alltför trött att syssla med hvad
det vara månde, jag hade bara legat och sett på
Tillt-sammans, och efteråt tyckte jag att det var något, som
jag upplefvat, drömmar jag haft och tankar jag tänkt.
Litet af mig själf nästan. Ja, försök att beskrifva
sådant. Det kan ju inte återges i ord.

»En morgon jag kom dit, såg jag att villan var
uthyrd, och vid frukosten fick jag veta att det var en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free