Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drömmen. Novell af Jane Gernandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindligare och liksom stod oss närmare än alla andra
män.
»Ja, det var underbart. Hvad han sade eller
gjorde måste man lägga märke till det. Jag vet icke
hvad som låg i hans blick, men når han såg på en,
tänkte man: Ingen har älskat mig, ingen har hyllat
mig. Det var hyllning och man undrade, hvarför
allt detta skulle gå en förbi. Det gjorde åtminstone
jag. Jag kunde känna mig så förbigången. Lifvet har
glömt mig, sade jag för mig sjålf, och snart kommer
döden. Döden glömmer ingenting.
»Hvad det var kan jag icke förklara, men hans
hälsning sade så mycket, då vi möttes vid bordet, och
stundom var det något obestämdt ömt i hans mjuka
leende. Ett medlidande kanske. Han såg väl hvad
de andra icke ville se eller hvad de kanhända
inbillade sig att jag icke själf förstod, och han kände
svårmodet; hans ögon kunde vara så melankoliska och
han var icke ung. Fyrtiofem år, kanske äldre, jag
vet inte, det yfviga håret var nästan grått.
»Portugisiskan var blond, men dragen voro helt
och hållet en sydländskas, och jag kunde inte låta bli
att betrakta henne.
»Förr i världen, när jag kunde vara ute och röra
mig, var det få saker, som roade mig så mycket som
att fara till Le Louvre och gå ned i bottenvåningen
och studera antiken. Jag hade mina utvalda, och det
finns en byst af en romarinna, som jag alltid gick
rakt fram till. Hela ansiktet lyser af höghet, och
huf-vudet sitter bjudande stolt på den starka, fasta halsen,
men det är icke allt. Hon skulle kunna le, om hon
ville, och hon har lett, det ser man. Munnen är huld
af allt, som är kvinna, och på samma gång grym.
Jag kallade portugisiskan min romarinna från Le
Louvre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
