Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gunnar Wennerberg som Gluntarnes skald. Några minnesord af Hellen Lindgren. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kände sig i begrepp att gå in i högen, och det var
vänliga skuggor, som därifrån vinkade honom, det var
icke mot kallpratets och kritikens osälla jaktmarker han
tänkte sig sträcka färden, det hörde man som det klingande
ackordet från ungdom sdagar, som genombäfvade hans ord,
och så var det ännu från den rikt betitlade talaren från
konungens rådsbord, en folkets troman, man fortfarande
förnam samma tändande gnista af idealistisk tro och
solskimmer, som förgyllde hans diktnings vårdagar.
Som skald har han visat sig som en Uppsalas äkta
son. Här är delvis sagans jämlikhet förverkligad. För
att vara den förnämste här fordras hvarken namn eller
ställning. Här äro ofta de främste de ytterste och de
ylterste de främste. Öfverlägsenhet finns nog också här,
men den beror på helt andra grunder än i det vanliga
praktiska lifvet. Hvad som där gäller som företräde, gäller
icke här som sådant. Därför går det också så bra, att i
Uppsala glömma lifvets konstlade skillnader, ståndsföreträden
och praktiska bekymmer. Och det är också från Uppsalas
horisont, Glunten bedömer det praktiska lifvet, när han säger:
»Ack, när jag tänker på, att jag snart skall lämna
denna så kära ort, mitt hjärta vill rämna,
praktiska lifvet har så föga, som lockar,
och dess förtjänte män se ut just som bockar.
Det är just denna atmosfär af lifsglädje och
ungdoms-stolthet och ungdomsmod, Gluntarnes sångare så mästerligt
återgifvit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
