- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
195

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julglädje. Skiss af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pantkvitton. Sedan gick hon till skåpet, hvars dörr
hon läninat öppen, och ville ta fram sitt julklappstyg
för att se på det litet till, om det kunde förströ hennes
tankar. Hon tittade inåt skåpet. . . hvart hade hon
slängt det?

Plötsligt fastnade hennes ögon vid något, som hon
såg där inne i skåpet, och hennes ansikte blef alldeles
slött, medan en idé långsamt arbetade sig fram. Hon
tog ett steg tillbaka, men ögonen hängde ännu fast vid
det där inne i skåpet, och så sade hon högt för sig själf:

»Det, ja! Det vore kanske något...»

Hon hörde, att hon talade högt, hon visste, att
hon ofta gjorde det, och det var väl därför hon en
gång hört grosshandlaren säga till sin fru, att Marie
visst var litet fjollig.

»Ja, jag är litet fjollig,» sade hon högt för sig
själf, medan hennes ögon ännu ej släppte sitt tag.
»Men hvad gör det? Hvem har ondt af det?»

Så skrattade hon till. Ja, hon skulle göra det. . .
Just det skulle hon göra. Det sköt upp en sådan
glädjevåg i henne, att hjärtat började dansa, och hon
glömde alldeles att torka bort tårarna, som ännu
svedo på hennes kinder. Hon kastade på sig sin schal,
satte hatten på hufvudet i en fart, släckte lampan . . .
och så stod hon där i mörkret och skramlade med
något i skåpet.

»De få dra af det på min lön,» sade hon, och i
nästa minut var hon utför trapporna och kilade ut
genom porten med någonting gömdt under schalen.

Hon hade inte långt att gå, men ändå sprang hon
nästan, ty klockan var mycket, och porten skulle snart
stängas. Det var härligt månsken ute, biåsvart himmel
med en massa stora stjärnor och på marken allting
hvitt och mjukt af nyfallen snö. Hon trafvade så
fort hon kunde med sitt låghalta ben förbi det gamla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free