Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde läsa skrifvet något så när, Anders,
oeh smilade godt, när han såg detta namnet:
Karl Johan Andersson.
»Det är allt dåligt ändå, att en inte blef hållder
till att skrifva, när en var liten,» sade Anders till
Olena.
»Höh! Jag tycker, vi ha redat oss bra ändå,»
mente Olena.
»Redat oss! Ja, det ha vi la. Men jag kunde
allt varit hållder mycket för mer, ess jag hade kunnat
skrifva.»
»Stollaprat! — Fåm vi kanske inte vara med på
de bäste ställena både här i Kröplinge och i
Glim-minge, när de ha gille och eljes med, fast du inte
kan skrifva?» frågte Olena.
»Jo! Men det var la inte det, jag ville säga.
Har en bara råd till att bju igen, så nog får en vara
med. Nej, jag mente det — jag kunde allt varit både
kommenal- och landstingsman lika väl som Fläbben i
Boarp och blifvit hedrader både hos prosten och hos
landshöfdingen, bara jag hade kunnat skrifvit mitt
namn och litet till.»
»Hvad säger du! Har du inte blifvit hedrader
hos prosten? Hvad? — Mins du inte, hvad han sa,
när vi hade skänkt honom den siste halfve kalfven?
Jo, han sa, att sådana kalfvar, som de ha i
Pär-Trulsgård, fins det då inte maken till i hela
pastoratet, och det sa prostinnan med.»
»Ja, det mins jag la. Men det var la du, Olena,
som då blef hedrader. För det var du, som hade
passat både kon och kalfven, så det var inte min
heder.»
»Blef det inte din heder andå, eller hur? Var
det du eller jag, som straks därefter blef bjuden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
