Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vederhäftigt! År det inte lika vederhäftigt?
Skulle jag inte vara vederhäftig då, fast jag inte kan
skrifva? Tror du, det är nån människa, som tör
tvifla hvarken på din eller på min vederhäftighet, ess vi
vilja ha våra namn på ett papper med hand om
pännen?»
»Ånej, det få de la låta bli, så de få. Men det
ser ändå inte så hyggeligt ut det därna m. h. o. p.
»Hyggeligt! Jag tål inte höra på sådant prat. —
Bäst för den, som slipper att skrifva sitt namn nån
gång. Hvad fick inte Johannes i Börjesgård och hvad
fick inte Nils i Asstorp och flere mannar med dem,
för de kunde skrifva sitt namn så bra. De fingo gå
ifrån både gård och grund till sista byte, när de
hade hållit på en tid. Det fingo de, så det blef ända
dåligt med både vederhäftigheten och med
hyggelig-heten.»
»Ja, men missbruket behöfver la inte upphäfva
bruket, som prosten säger om brännevinct. — Jag
tycker nästan, jag skulle vilja roa mig med att
försöka, om jag inte skulle kunna lära mig att skrifva
mitt namn ännuen, fast jag är de fämti fyllda.»
»Nämn et aldrig bara! Då vore det la bättre, du
försökte lära dig att göra grytesker eller dyngegreper,
det är sådant, som är till nytta. Men skrifva — det lär
du dig då aldrig, och inte är det till nån nytta häller.»
Därmed steg Olena upp och gick ut i köket för
att se till matgrytan. Och så var det slut med diskussen.
Men Anders hade allt fortfarande sin mening för
sig, fast han inte brydde sig om att kifva längre med
Olena, för han visste ju sen gammalt, att det aldrig lönar
sig att kifva med kvinfolk — en får ändå aldrig rätt,
om en så ville kifva till den yttersta dagen, då denna
världen tager en ända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
