Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen Anders Andersson i Pär-Trulsgård skref sitt namn. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af K. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Johan var redan framme och fick tag i den
store rullen och hoppade högt i glädjen öfver så
mycket papper.
»Du har la inte köpt papper hela denna långa
tiden,» mente Olena. »Du luktar ju öl långa vägar.»
»Det förstår sig. Jag har allt hunnit med mer,»
tyckte Anders. »För jag har skrifvit mig som borgen
på en revers på två hundra kronor i folkbanken för
smen, och namnet blef både godtaget och bevittnadt
och det utan prut, så nu får du ut med de tusen
kronorna du satte upp, Olena!»
»Är du rent ifrån ditt usla vett, Anders! Har
du skrifvit på borgen för smen, som aldrig vill och
aldrig kan betala! Två hundra kronor!» skrek Olena
och slog ihop händerna och anturade sig och ojade
rent förskräckeligt.
»Gapa inte så räligt!» tyckte Anders. »Det är
långt, till jag skrifvit bort de tusen, som jag nu har
vunnit af dig.»
»Å, ditt nötahufvud! Kan du inte begripa, att du
och jag, vi ha samme pängapung!» skrek Olena. »Bevare’s
väl! Du gör ju af med allt, hvad vi ha, på det
viset!»
»Hoja lagom!» sa Anders, för i kväll var han
karl, så länge som ölet regerade i skallen. »Och så
för rästen, så ska jag allt hålla smen varm och låta
honom smi för de pängarna.»
»Ta först och räkna sen! Han är la så villig,»
mente Olena.
»Det sköter jag!» tyckte Anders bara och stod på
sig och var karl, till han somnade.
Men dagen efter, när ölet hade dunstat af, så
var Anders inte densamme karlen. Nu tyckte han
själf med, att han hade gjort dumt, när han skref sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
