Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två bortgångne ädlingar, af Karl Warburg. Med 2 porträtt - Albert Ehrensvärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svärligt arf. Det gällde ordnandet af norrmännens
deltagande i den ministeriella konseljen, därvid det på den
tiden mindre gällde saken, hvarom man var jämförelsevis
enig, än de uttryck, som skulle nyttjas i riksakten.
Ehrensvärd och von Steijern hade uppgjort ett förslag, hvilket
till och med Johan Sverdrup ansåg sig kunna antaga,
men det strandade på de mera intransigente män, som då
bildade »Stortingets presidentskab». Därmed var denna
brygga för unionellt förstående upprifven, och Ehrensvärd
lefde länge nog för att finna, huru på detta område hans
farfars ord sannades, »att Norden är en tung nation, full
af hetsigheter». I inrikes spörsmål var det ock en orolig
tid. Det gällde införande af »det nya systemet».
Gammal frihandelsvän stod Ehrensvärd vid Themptanders sida,
deltog i rikdagsuppiösningen 1887, men ansåg denna ej
böra upprepas. Och när Bildt i samhällsfridens tecken
bildade den nya regeringen, och önskade gifva denna
karaktären af en fusionsministär, lät Ehrensvärd sig
öfver-talas att kvarstanna, något han senare djupt ångrade; —
»det är mina sömnlösa nätters ständiga fråga, hvarför jag
inte gick med Themptander,» yttrade han en gång till
den som skrifver detta.
Mer än ett år stannade han icke i konseljen, och
föga längre i Första kammaren, där de nya förhållandena
icke behagade honom; luften syntes honom, som mindes
kammarens första uppsättning, alltför kvaf och tonen för
brutal.
Så lefde han sitt sista årtionde å sitt kära Tosterup,
bland sina rika minnen och sina goda böcker, hvilka, så
länge ögonen tillstadde det, voro den vittre och boksynte
mannens dagliga umgängesvänner.
Storslagen, myndig och rådig, men ock varmhjärtad
och finkänslig, kvick i tanken och djärf i uttrycket, »herre»
och »ädling» i hvarje tum, sådan var grefve Albert
Ehrensvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
