- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1902 /
224

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I cirkustältet. Skiss af J. L. Stockenstrand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

grep han om elefantens ena framben och ropade åt
Jokko att stänga för tältöppningen. Men Jokko rörde
sig ej. Han såg på Selim, som blinkade listigt med
de små sneda ögonen. Naglarna på de långa, seniga
händerna gräfde sig in i huden. Selim svängde hotande
snabeln öfver mannens hufvud och händerna släppte
sitt tag. Ett doft stönande hördes, därpå ett knastrande
ljud. Så var allt tyst.

Jokko gaf icke akt på människokrypet, som krossats
under den starkes fot. Därute låg den gröna soliga
slätten med dallrande ljusflöden öfver de vida, öde
sträckorna, med fria rymders lockelse. Selim höll
blicken fäst på solen, som långsamt frigjorde sig från
den skymmande molnflocken. Han gick rakt fram
med hufvudet höj dt öfver de tunga skuldrorna, gick
med snabba steg som om han såg målet framför sig,
kände vägen och visste hvarthän han skulle. Jokko
följde honom med spänd blick. Äfven han kände sig
dragas mot öster. Där bortom horisontens lysande
mur låg landet med den heliga floden, hans drömmars
rike, hans hjärtas hem. Hvad gagnade honom friheten?
Han kunde vandra bort som Selim, men hungern skulle
drifva honom åter till en El Karun. Den människa
som en gång låtit slå sig i bojor kan sedan endast
drömma om friheten ! Han hade afstått det dyrbaraste
en lefvandc varelse äger för en »grynvälling».

Långt borta på den öde slätten syntes en punkt,
som blef allt mindre och mindre, slutligen försvann
den bakom österns gyllne portar. Jokko reste sig upp.
Nu började de andra vakna, djuren och gycklarna.
Han måste förklara så godt han kunde djurtämjarens
död och elefantens försvinnande.
illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1902/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free