Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Harald Molander, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade man dock icke att slutet skulle vara så nära, och att vi
så plötsligt skulle förlora den mest dugande af våra
sceninstruktörer och en af de skickligaste och framför allt
språkfyndigaste af våra författare och öfversättare för teatern.
Född i Stockholm den 17 mars 1858 och son till
en af hufvudstadens mera bekanta läkare, studerade Harald
Molander i Uppsala under åren 1877—81 och uppträdde
redan året därpå för första gången som teaterförfattare med
den lilla komedien »Rococo», året därpå med skådespelet
»Furstinnan Gogol», samt 1884 med lustspelet »Vårflod»,
alla tre dessa gifna på Dramatiska teatern. Redan samma
år gjorde han sina första studier som biträdande regissör
vid Nya teatern under Ludvig Josephsons ledning och
kvarstannade där till 1886, då han emottog plats som
intendent vid Svenska teatern i Helsingfors, där han under
sju år utöfvade en i hög grad förtjänstfull och äfven lika
högt erkänd verksamhet som scenisk ledare och instruktör.
Sedan han 1893 lämnat Finland, var han under detta
och följande år ledare af åtskilliga teaterturnéer, anställdes
som intendent vid Vasateatern och uppsatte där på ett
mönstergillt sätt Strindbergs »Mäster Olof» och ibsens
»Kungsåmnen», samt öfvergick med Albert Ranfts inköp
af Svenska teatern till denna scen, där han sedan verkade
till sitt frånfälle.
Trots det ansträngande arbete som där väntade
honom, hade han likväl tid att under 1897 ärs utställning
ägna sin verksamhet åt Teater- och musikafdelningen på
denna, samt tog samtidigt initiativet till de folktåg som
under utställningssommaren förde massor af landsortens
skådelystna till hufvudstaden. Han författade också under
denna tid den särskildt i språkligt hänseende så framstående
romanen »Lyckoriddaren», i hvilken han skildrade
äfven-tyraren och skalden Lars Vivalts eller Vivallius’ skiftesrika
öden; — en roman som han sedermera dramatiserade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
