Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Albert Rubenson, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albert Rubenson valdes 1872. Inspektoratet förvandlades
1878 till ett direktorium och som direktör fungerade sedan
Albert Rubenson till sin död som inträffade den 2 mars 1901.
När akademien 1878 invigde sin nya byggnad, sedan
den förut i öfver ett sekel varit hyresgäst på olika håll,
än på Riddarhuset, än i Arffurstens palats och slutligen i
Kirsteinska huset, så skedde detta vid tonerna af en utaf
Albert Rubenson komponerad festmarsch, troligen en af
hans sista kompositioner. Han fick sedan en mängd andra
göromåt som uteslutande lade beslag på hans tid, och
plikttrogen som han var, satt han under de långa terminerna
dagen i ända i sitt lilla rum på nedre botten i det nya
huset, och hade, som han själf en gång halft skämtande,
halft bittert yttrade: »aldrig haft så litet att skaffa med
verklig musik, som sedan han blef direktör vid
musikkon servatoriet».
Detta var ju också för öfrigt lätt att förstå: med
direktörsbefattningen följde ju en mängd administrativa
och praktiska göromål, som måste förefalla
konstnärs-lynnet torra och tråkiga nog, och om det under årens
lopp kom något byråkratiskt stelt och oåtkomligt öfver den
förut så lefnadsglade, om också alltid tystlåtne och
stillsamme mannen, så var detta sannerligen icke att undra
på. Sträng mot sig själf och i hög grad ordningsälskande,
hade han nog inte något lätt arbete med att hålla reda
på all denna ungdom och få den lika plikttrogen som han
själf. Men afhållen var han af både lärare och lärjungar,
ty för de senare var han alltid i råd och dåd en faderlig
vän, liksom för de förre en kamrat på hvilken de kunde
lita, och som aldrig satte förmannens min på sig när
arbetet var slut.
För de få gamla vänner som ännu minnas honom
från yngre dagar, gaf han intrycket af något sällsport fint
och helgjutet både i yttre skick och inre egenskaper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
