Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Émile Zola. Dikt af K. G. Ossian-Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
éSm ma JfL «|JL «SL aSL «SL gSL
Ss^SS^S £2 £2£3
ÉMILE ZOLA.
i fåror det stod på hans panna
I hans verks och hans lefnads devis,
som en gyllene skrift på en pronaosfris:
Min själ och min gud är det Sanna,
och jag söker blott sanningens pris, —
jag letar dess drag, och jag följer dess bud,
och den strängaste gudom är sanningens gud.
Han speglade människoöden,
och spegeln var glanslös som bly:
den speglade brånad och äckel och dy,
den speglade fallet och nöden
och osminkadt eländes hy
och Frankrikes makt på sin olyckas brant
och tvang oss att se, att det fula är sant.
Han ville, han kunde ej mutas,
han gaf det han sett, det han rönt,
han sporde oss ej, om det sedda var skönt,
han kunde ej lockas, ej hutas,
hur rikt och hur armt han blef lönt,
ty högre än världen han ställde sin lott
som det Sannas drabant, som det Sannas Don Quijote.
Men vid Gud, om det stått på hans panna
den djupaste, visaste skrift,
vid Gud, om det tvungit min fot till hans grift
att i vördnad begrundande stanna,
om ej för hans sista bedrift —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
