Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och cella, kor och moské trängde mot himmelen ett stormsorl
af jubel och bön, af smädelse och sång vildare än oceanens.
Det var förbistringen i Babel. Melkisedek tog ett stort
gammalt timglas, vände det och medan han såg sandkornen
sakta men osvikligt säkert sjunka och skymningen falla
in i butiken med alla de afdankade andaktsredskapen,
kände han åter allförintelsens kalla, djupa lycka fylla sitt
hjärta. Han mindes de vissna bladen på en höstens
sandgång. Hur de hvirflade och dansade i den klara luften,
hur ångestfullt de prasslade, hur rastlöst de flögo om
hvarandra, tills aftonens blåst ändtligen lade ett efter ett till
ro i markens smuts.
Det var denna Melkisedek, som skulle gripa in i de
båda kyrkotiggarnas tillvaro. Som hans bod låg strax
bredvid Santa Maria i Trastevere, var bekantskapen
naturlig. Soliga morgnar, när antikvitetshandlaren trots all
sin pessimism kände behof efter gladare röster, gick han
med sin släpande gång ut på torget, språkade med
bekanta och slutade vanligen hos Domenico och Cesare.
Melkisedek stod i solen ute på torget, lutad mot
ytter-balustraden, de båda tiggarna intogo sina vanliga platser
i Santa Maria i Trasteveres förhall.
»Goddag, otrogne hebrä! Beständigt på raka vägen
till fördömelsen,» började Cesare. Det var alls icke
ovänligt menadt. Han ville blott antyda, att han som
kyrko-tiggare hörde till prästerskapet och officiellt omfattade dess
läror, fast han enskildt hade en världsmans fördomsfrihet.
Hvad Melkisedek personligen angick, som mer än en gång
spenderat en flaska Genzano eller Aleatico, hade Cesare
intet emot honom, frånsedt hans dystra lynne och
be-grafningsbetraktelser, som icke ens det goda vinet botade.
Domenico tog däremot samspråken mycket allvarligt.
Det föreföll honom som en hardt när otrolig förstockelse
att som Melkisedek lefva bredvid Santa Maria i Travestere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
