Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vilja velat slunga flickan ut i världen, och han öfvertalade
henne, utfrusen och svulten som hon var, att följa sig
hem.
Detta hade händt för snart tvenne år sedan, men
från och med den stunden hade Agatha blifvit Melkisedeks
allt i allom, delande hans bröd och bädd, och sällan ens
lämnat de dunkla gårdsrummen innanför den belamrade
butiken. Orsaken härtill var icke tillgifvenhet för den
lilla dystra juden, oaktadt han var en godhjärtad och
gifmild man, som skänkte henne mer omvårdnad och
större portioner af lifvets goda än som förut kommit
den fattiga flickan till del. Men Agatha vågade helt
enkelt icke lämna honom. Hon kände sig fjättrad vid
säng och stol med icke synliga, men oslitbara bojor. Ty
hon erfor inför Melkisedek ett vidskepligt, bortkommet
naturbarns paniska rädsla inför en besvärjare och trollkarl,
hvilken med sina konster skulle förhäxa och plåga henne,
det minsta hon trotsade. Bara tanken på att fly vaknade
inom henne och hon instinktmässigt ville gå mot dörren,
kände hon kallsvetten bryta fram i pannan och knäna
svikta. Ett ångestskrik kväfdes i hennes strupe. Maktlös
sjönk hon ner på stolen i dödlig rädsla för att Melkisedek
skulle läsa hennes tankar. Denna rädsla daterade sig från
första aftonen i hans hem. Genom en labyrint af mörka
gator hade han ledt henne den svarta regnkvällen, till
dess hon stod i hans butik och mållös af förskräckelse
såg timglas och krucifix, blodröda kåpor och bilor med
blixtrande egg lysa vid skenet från oljelampan. Sedan
hade Melkisedek dukat kväll i det inre rummet. Det
var fredagsafton och han iakttog trots allt troget de
gamla bruken. Så trädde han fram till bordet i svart
sammetsmössa och hvit bönmantel, hvilkens sidenfransar
släpade mot golfvet. Som ett par öppna svarta källor
lyste hans stora ögon i det pergamentgula ansiktet, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
