Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Trastevere. Berättelse af Oscar Levertin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
röst och smekningar utan glädje. Ett upproriskt behof
efter frisk luft och starka muntra famntag fyllde hennes
bröst. Cesare var lik soldater och vallare från hennes
hemtrakt, som skrattande öfver hela ansiktet buro
kvinnorna på starka armar ut till skogen, och hon började
bakom Melkisedeks rygg besvara hans ögonkast.
Nu tyckte Domenico tiden vara inne att göra sitt
sedvanliga lilla anfall på Melkisedeks religion och han
begynde försiktigt: »I natt hade jag svår tandvärk, men
lyckligtvis erinrade jag mig den goda kära Sancta Apollina
och åkallade henne. De hedna bödlarna bände sönder
hennes käkar, och sedan dess botar hon för tandvärk.»
»Och det hjälpte,» sade Melkisedek torrt.
»Visst hjälpte det, men jag kom att tänka på hur
öfvergifven du måste vara, Melkisedek — — —»
»Ja, hur många helgon har du för dina privata behof?
Det går allt upp till dussinet?»
Domenico märkte icke hånet. »Jo, det vill jag tro.
Först är det — han räknade på fingrarna — mitt
skyddshelgon efter hvilken jag har namn — Domenico —- och
aldrig förgäter jag att på hans dag sätta ett brinnande
vaxljus i hans kyrka vid Torre del Grillo. Vidare är det
den helige Lazarus, som är de fattiges vän, och skaffar
dem smulorna från de rike männens bord — som jag får i
dag hos dig, Melkisedek, och den heliga Fina, som botade
krymplingarna. Men säg mig. hafva judarna verkligen
icke ett enda helgon?»
»Nej, bara en enda Gud,» sade Melkisedek, »en
enda, som är alltings början och slut!» Han räckte upp
pekfingret och sade med en sorts fanatism, »en, en, en!»
Denna gång höll Cesare med Domenico. En gud
kunde icke sköta allting själf, men behöfde hjälpare.
Ihjäl-käxad skulle han också bli om han vore ensam. Ville
man redan dyrka och åkalla, var det så godt att ha många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
