Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den blinde. Berättelse af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för att få se litet grönt och glädja sig åt solfläckarna som
föllo genom löfverket på ett vackert ansikte. Men
sjukdomen hade icke förbittrat honom. Han ångrade icke sin
glada ungdom, och han var godhjärtad och pratsjuk.
»God dag, Johansson,» sade han och gick fram till
den blinde; de voro gamla vänner. Han tryckte hans
hand och kvarlämnade en tjugufemöring i den. Därpå
smög han till honom ett stycke medvurst, inlindadt i
papper. Och han vände sig om och nickade åt Lubban,
som han också var bekant med och som iakttog
alltsammans från sin hyfvelbänk med en vresig min utan
nyfikenhet.
Den blinde försökte skaka af sig den värsta dvalan.
Hans tomma, sönderbrända ansikte lade sig i ett stelt
smålöje, och de styfva fingrarna krökte sig som för att visa
att det ännu fanns lif i dem. Han hörde hvem det var,
och han blef glad. Han hade frågat Lubban hur han
såg ut den där herrn, som alltid gaf honom korf och som
talade i näsan. Johansson tyckte att han var olik alla
andra människor, som pratade med honom. Inte heller
brydde han sig om brännvinslukten; brännvin är godt,
brukade han säga, och han beskref hur det kändes när
det rann ner genom halsen och värmde i maggropen.
Han förstod att säga alldeles hvad man tänkte. Johansson
var inte säker på att han hade rätt i allting, men hans
ord kryade upp på något märkvärdigt sätt och gåfvo en
nästan lust att tala själf.
»Jag har fått fyra supar i dag,» sade den blinde.
Han började alltid på det viset; det var bara antalet supar
som varierade.
»A, nej men hör,» ropade den gamle herrn förtjust.
»Herr Lubomir, Johansson säger att han fått fyra supar.
Han nekar sig ingenting. Det är en gammal skojare.»
Den blinde stod och fnös af belåtenhet, och mun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
