Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Gossen. En äktenskapshistoria från Birma af Jane Gternandt-Claine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GAMLA GOSSEN.
En äktenskapshistoria från Birma af JANE GERNANDT-CLAINE.
F\e hade ett hus och en liten täppa alldeles i utkanten
L’ af byn, ett stenkast från Västra vägen, som leder till
Rangoon, och ingen människa behöfde fråga, om de voro
lyckliga. Det var tillräckligt att se den äktå mannen ligga
och gassa sig i skuggan, som var het nog, den. Aldrig
har det funnits en människa, som gjort mera skäl för sitt
namn, och ändå hette han Gyllene gossen.
Allt tindrade hos honom. När han log, var hela
ansiktet en lycksalighet, och han log nästan alltid; han
var så innerligt belåten.
I mer än ett halft år, eller allt sedan han rymde med
lilla fröken Hvit och hennes föräldrar hittade dem och
ställde till bröllop, hade han varit den nöjdaste bland
dödliga, hvilket icke vill säga så litet i Birma. Från morgon
till kväll hade han så många muntra och trefliga saker att
skratta åt, att han alldeles glömde bort hvad han borde
styra och ställa med i sin täppa. Han skulle låtsas vara
trädgårdsmästare, fast han aldrig lärt yrket och inte hade
stor håg för det heller. Lilla fru Hvit handlade med frukt
och grönsaker nu som innan hon var gift, och det fanns
inte en näpnare liten månglerska i hela basaren.
Gyllene gossen kunde bara stå och titta på henne,
7. — Svea 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
