Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blomster. Ur skissboken af Karl-Erik Forsslund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ser du det hvita därnere i dalen, nära den röda
gården? Vore vi icke midt i sommaren, så skulle du svära
på, att det är snö. En vidsträckt åker, hel och hållen
täckt af djup snö.
Det visar sig på närmare håll vara Baldersbrå — den
doftlösa kamillen, prästkragens frände och like. Krona
vid krona på de höga, månggreniga, yfvigt gröna stånden.
En frodighet, en öfversvämmande yppighet, som man
tycker sig kunna drunkna i. En tjock, nästan
ogenomtränglig dvärgskog af grönt och öfver den ett
sammanhängande snöhvitt skytäcke.
I allt detta hvita — väfdt af milliarder långa smala
strålblommor — försvinna diskblommornas runda gula
korgar, och det uppslukar också alla vallens öfriga blomster,
alla ljusblå åkerögon och mörka blåklintar, alla gullgula
solögon och färgkullor, alla röda syror och rödklintar.
En annan åkerlapp i grannskapet ser du öfverdragen
af en bjärt blåviolett sidenmatta, ur hvilken ej ett grönt
strå eller ett ljust klöfverhufvud sticker upp.
Det är midsommarsblomster och ängsklockor — bara
ängsklockor och midsommarsblomster, ett helt stort fält,
skarpt blåviolett så det nästan svider i ögonen. Klocka
vid klocka och kalk vid kalk, räkna dem om du kan!
I kanten af åkern går ett dike. Där står en rad
ståtliga kärrtistlar, de flesta af försvarlig manshöjd, några
hälften högre. Långa spinkiga Don Quijoter, väpnade till
tänderna, klädda i en brunröd, grant purpurskimrande
maskeradrustning, med ett litet lustigt rundt hufvud på en
lång mager hals. Högtidliga och patetiska — skämt förstå
de inte, och till kreatursfoder duga de inte; väter man
fingret och petar på dem, så fräser det, bränns och sticks.
Du kan skratta åt dem, men du måste se upp till dem
på samma gång, de äro hufvudet högre än både du
och jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
