Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två hjältelif. En skiss af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eller jag ser honom i sitt arbetsrum, kringfläktad af
den mystiska stämningen från ett dunkelt ljussken, som
belyser digra folianter på väggarnas hyllor, jordglober och
kartor, retorter och glas. Framför honom ligga utbredda
halfskrifna pappersark, tecknade med hemlighetsfulla linjer
och bilder, öfverkorsade af streck och rättelser. Den lärde
mannens ögon blixtra under den höghvälfda pannan, kring
hvilken luften tyckes liksom skälfva af det mäktiga
tankearbetet därbakom. Sällsamma, djärfva bilder, glänsande
hugskott draga genom hans hjärna, högt öfver verklighetens
mark bygger han sina tankars luftslott. . . Men för honom
vacklar det ej; sinnrika beräkningar lägga grunden, snillets
sammanlödande kraft reser virket, och tinnarna byggas af
ett glödande svärmeri . . . Stolt och segerviss skickar han
sina tankars älsklingsbarn ut i världen, som häpnande
och beundrande läser Atlantikans snilledrömmar ...
Men ännu mera växer den höga gestalten för min
inre syn. Det är icke blott geniets eld som belyser honom,
det är icke blott vetenskapens nymornade sanningar han
arbetar in i tidens medvetande, icke blott
fosterlandskärlekens glöd som flammar i hans ord. Hans själ ger
äfven uttryck åt mänsklighetens djupaste känsla: längtan
efter Guds rikes tillkommelse genom lydnad för kärlekens
och själfuppoffringens bud. Hvad som i tiden lifligast rör
sig af ädel sträfvan, af jagets öfvervinnande inför höga
mål, af lifvets tändande i döda religiösa former, — däraf
är hans stora ande mättad, och till kämpande, tviflande
bröder återbördar han sin själs rikedom i ädla verk och
hugstora gärningar . . .
Så ter han sig för mig i sitt lifs största ögonblick,
belyst af lågorna från ett väldigt bål af brinnande hus
och gårdar. Skoningslöst jaga flammorna, drifna af stormen,
från gata till gata, mer och mer nalkas de stadens
helgedom, domkyrkans murar tyckas darra vid lågornas frä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
