Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två hjältelif. En skiss af Mathilda Roos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
djup och oskärar snöns hvithet. Fönsterrutor klinga,
timmerstockarna fräsa, taket brakar ner, och därunder
be-grafves allt — minnena från farfar och morfar, de kära gamla
möblerna, allt det som under decennier samlats i hemmet
för att göra det ljust och gladt och älskadt. . . Snart är
alltsammans en rykande ruin; då tuppen gal där nere i
byn, återstår af det gamla herresätet endast stenfoten och
kolnade bjälkar. Och öfver spillrorna af hvad som varit
ljuder i gryningens dunkel liksom en vemodig klagande
sång, ett eko af alla de stämningar af barndomspoesi och
ungdomsdrömmar och ljufva aftonstunder kring brasan, som
brustit under de svarta, fräsande bränderna . . .
Men i den iskalla vinternatten sitta, medan husfadern
kämpar mot lågornas raseri, hans hustru och hans små
barn instufvade i en vagn för att skyddas mot köld
och storm. Den unga frun är nära att åter bli mor, hon
kan i hvilken stund som helst vänta sin nedkomst. Hennes
strupe är sammansnörd af ångest; hjärtat dunkar, så att
hon hör dess slag genom lågornas sus och folkets skri
och vattnets fräsande mot elden. Det är blott en tanke
som håller henne uppe, som hjälper henne igenom denna
fasans natt: att lugna sig själf, att vara stark för det
barns skull hon bär under sitt hjärta. . .
Men det var som om den lilla blifvit för mycket
störd i sina morgondrömmar, det var som om nattens
underliga hemskhet skälft så djupt genom det innersta af
moderns väsende, att den skakat äfven det lif, som ännu
lefde af hennes, och knäckt dess späda krafter. Ty då
någon tid därefter ett flickebarn öppnade sina ögon till
lifvets ljus, blef det en tillvaro af smärta hon gick in i;
alltför tidigt hade hon hört suset af lifvets ve, redan i
moderlifvet märktes hon till en lidandets dotter.
Hon vardt en gammal kvinna, men aldrig fick hon
smaka ungdomens glädje eller den mogna ålderns kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
