Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Drottningen. Saga af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte hennes far gräma sig 0111 något sådant skulle
hända den unge prinsen i hans hus!
Slutligen fann hon dock på råd. Hon ville se
prinsen i smyg innan han beträdde hennes faders
borg, och blef hon då varse något, som hennes ögon
icke borde tala om, så skulle hon fly långt in i
skogen och icke komma igen förrän hon var säker på att
prins Sigmund hade rest.
Helt ensam smög hon sig ut ur borgen och bortåt
den väg han skulle rida fram. Och då hon såg ett
dammoln uppe i den skymmande backen gömde hon
sig bakom den törnbuske, från hvilken hon kunde se
utan att bli sedd.
Dammolnet närmade sig, men därur framkom blott
en stor fyrspänd vagn, lastad med allehanda packning,
hvarpå två guldsmidda betjänter tronade. Det var
prinsens betjäning, som åkte i förväg för att bebåda
hans ankomst.
En stund efteråt syntes likväl ett nytt dammoln
uppe i backen, och nu var det fyra ryttare, som
sprängde nedåt vägen. Men en af dem var högre och
ståtligare än de andra, och af hållningen och den
praktfulla dräkten förstod Adelgunda att det måste
vara prins Sigmund.
Just då de kommo framför busken, där hon låg,
blefvo de emellertid hejdade på ett oberäknadt sätt.
Prinsens häst snafvade på en sten och störtade omkull.
Alla de förskräckta kavaljererna stannade, sutto
af och samlade sig kring prins Sigmund för att höra
om han skadat sig. Men han stod redan på marken
och undersökte sin häst, som han snart fick att resa sig.
»Det är ingenting farligt,» sade han. »Han ömmar
bara litet på foten, så jag vill inte plåga honom med
att sitta upp.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
