Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Påskägget. En historia från Abruzzerna af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förirrar sig hit. Har ni inte sett de stora gula affischerna,
som suttit uppklistrade på alla gathörn de sista dagarna?
Sällskapet Perretti-Lara ger på genomresa till Solmona
tre stora representationer, primadonna signora Irene
Perretti med två tums höga bokstäfver . . . hon skall
för resten vara barnfödd här i Carsoli, säger sora
Pepa. — Ja, i går skulle Tristi amori ha gått af stapeln,
men som sagdt, det blef ett sådant tjut och hvisslande,
att ridån måste gå ner och ljusen släckas . . . publiken
ville ha igen sina pengar, karabiniärerna blandade sig
i saken, och till sist måste direktören punga ut med
halfva entrén; sora Pepa var alldeles öfverlycklig för
sina fem soldi, som hon fått igen.»
»Spelade de då så eländigt?»
»Nej, men primadonnan var. . . jag törs inte säga
det. Det är riktigt oanständigt.»
»Säg ut, Janet, jag vill veta det.»
»Primadonnan var... på fallrepet, med respekt
sagdt. Hon lär ha sett ut som en lake. Klädningen
stod upp fram ett kvarter från golfvet.»
Det blef tyst; man hörde endast Janet skramla
med teskedarna, högst chockerad. Miss Harriet
mumlade något om den italienska teaterpublikens vanliga
hjärtlöshet. Hennes mor lade tidningen ifrån sig och sade:
»Besynnerligt. Italienarne visa ju alltid en sådan
öm vördnad för hafvande kvinnor. I förra veckan,
då vår värd skulle vara min ciceron upp till
borgruinen, mötte vi i klipporna en fattig kvinna i långt
framskridet tillstånd; hon flämtade och hade litet svårt
att reda sig på den steniga vägen. Sor Michele sprang
emot henne, tog hennes hand och sade: »Madonnan
beskydde dig och din lifsfrukt,» och så ledde han
henne ett godt stycke utför backen och lät mig stå
där och vänta.»
12. — Svea 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
