- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1903 /
202

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mr Benjamin Sharp. Studie af Henning Berger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stolar, mot skåpet. Det såg barockt ut — tänk om någon
kommit in.

»Jag såg på skräpet. De voro ofullständiga och
otillfredsställande, dessa konstverk. Men ej utan spår af
be-gåfning — ja för all del, det fanns både djärfhet och
färgsinne. Tekniken var det klent beställdt med och jag
spårade andras inflytande hos de flesta af dukarna. De voro
alla landskap med motiv från stockholmstrakten eller
skärgårdsöarna.

» Men en var bra, mer än bra, den var helt enkelt en
liten pärla, ett fynd. Det var ett strandparti från Värmdön,
en stämningssak. Den första långa vårkvällen med
half-smält is och tyst, lugnt vatten. Fina grå och violetta
toner och allvarligt mörkgrönt — jag använder hans egna
ord. Riktigt bra, jag kände det. Och så frågar jag hvad
han ville ha — jag var beredd att gifva honom femtio
kronor, ty med en modern ram till skulle den taflan vara
en affär, det kände jag som sagdt. Tio kronor, svarar
idioten, tio kronor, och då erbjöd han sig att bära hem
den också! Naturligtvis skyndade jag mig att säga ja. Så
fick han plocka ihop attiraljerna igen och ge sig i väg.
Ville förstås ha en krona i förskott, men jag aktade mig,
känner knepen. Han var så törstig gu’ bevars. Apropå
törst. — Vaktmästare! En kall flaska sodavatten.

»På eftermiddagen kom han upp med duken och fick
sin tia. Jag språkade litet med honom, ty det var en
underlig kurre i alla fall. Han var så nervös, att han
föreföll rent af sinnesrubbad. Talade osammanhängande och
virrigt och berättade litet om sig själf. I vintras, då han
haft det som svårast, hade han en natt, i saknad af bostad,
krupit in i ett sådant där stort vattenledningsrör af ler,
som låg ned i stadsgården. På natten hade förekommit
någon sorts razzia och han hade blifvit tagen samt fått en
varning för lösdrifveri af polisen. Nu tycktes han vara

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1903/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free