Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Martin Weibull, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram ur sädesfälten eller grönskan, och så i väster detta
Öresund, hvars skönhet han aldrig upphörde att beundra
— det »oförlikneliga», det »ojämförliga», i hvilket
»världs-hafvet trängdes samman till en flod, och floden blef till
världsgata, där seglaren hamnar och far». Men hans kära
Skåneland var för honom ett fosterland icke blott i rummet,
utan i tiden. Samtiden talade där svenska, men Martin
Weibull glömde aldrig, att minnets språk var ett annat.
Danmarks stolta medeltid skred där förbi; det var Knut
den heliges och Eskils, Absalons och Anders Sunesens
land, förrän det blef de svenske Pfalzarnes. Den dag, då
denna utveckling bröts, när vid freden i Roskilde
tusenåriga band sprängdes, var för honom en våldets dag. Men,
såsom han sagt någonstädes, ingenting hade därmed gått
förloradt för Skandinavien, såsom det var, då vi sågo
Slesvig skiljas. Naturens gränser hade blott äfven blifvit
staternas; ett nordiskt kärnland, såsom naturen själf det
förtecknat, hade i Sverige uppstått, en stat, större och
mäkt»gare än de andra, som kunde och borde vara alla
till stöd och till enande medelpunkt. Och, tillägger han,
utmed Sveriges gränser ligger sedan dess en härlig krans af
landskap, hvilka, ju djupare och rikare deras svenska odling
blifvit, också dess mera lefvande känna, att försynen menat
dem till att vara föreningsledet inom Skandinavien för nutid
och framtid, likasom de äro det genom det förflutnas
minnen.
Ingen skall rätt förstå Martin Weibull, som ej sett
honom i hans förhållande till den akademiska ungdom
som omgaf honom. Han var ingen kammarlärd, sluten
inom fyra väggar; han lefde såsom ingen annan vid det
universitet han tillhörde med i ungdomens lif. Och han
var denna ungdoms förklarade gunstling. En aldrig
tröttnande äldre vän, gaf han uppslag, råd och uppmuntran
öfverallt; i större som smärre frågor — ständigt begärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
