Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfvergrufvan. Berättelse af Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prästen tyckte, att allt hopp sjönk inom honom,
så modlös hade han inte känt sig på mången god dag.
’Har ni många sådana här stenar i er socken?’
frågade bergshauptmannen.
’Vi ha ett helt berg,’ sade prästen.
Då gick bergshauptmannen fram och slog honom
på axeln och sade:
’Låt då se, att ni gör ett sådant bruk af det, att
det länder både er själfva och riket till gagn, ty detta
är silfver!’
’Jaså,’ sade prästen och stod och famlade
framför sig. ’Jaså är detta silfver.’
Bergshauptmannen började tala om för honom
hur han skulle bära sig åt för att skaffa sig laglig rätt
till grufvan och gaf honom många goda råd, men
prästen stod hufvudyr och hörde inte på hvad han
sade. Han tänkte på hur otroligt det var, att det
därhemma i hans fattiga socken låg ett helt berg af
silf-vermalm och väntade på honom.»
Kungen lyfte hufvudet så tvärt, att komministern
afbröt sig.
»Det gick väl så,» sade kungen, »att då han kom
hem och började arbeta i grufvan, så fick han se,
att bergshauptmannen bara hade roat sig med honom.»
»Ånej, inte hade bergshauptmannen narrat honom,»
sade komministern.
»Han kan fortsätta,» sade kungen och satte sig
åter tillrätta för att lyssna.
»Då prästen ändtligen var hemma och körde fram
genom hemsocknen,» fortfor komministern, »ansåg han,
att han först af allt borde underrätta sina kamrater
om fyndet.» — »Han ville väl se deras lycka,» inföll
kungen. »Ja, det ville han, och som han åkte förbi
gästgifvar Sten Stensons gård, ämnade han köra in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
