Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Stockholmsbilder af Oscar Levertin. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
där man vuxit upp, där föräldrarnas hem stått och
man kämpat för sitt eget, där själfva gatstenarna skulle
kunna bära de gångna årens blodspår. En sådan stad
måste blifva lefnadscirkelns midtpunkt, mot hvilken
alla ljuslinjer löpa, och tallösa äro de anslag, som där
förmå sätta strängarna i dallring.
Dock ett slag af intryck hafva alltid på min
inbillning varit af särskild verkan — alla de som leda
tanken tillbaka till gamla Stockholm. Med gamla
Stockholm menar jag barndomsminnenas, föräldrarnas
och farföräldrarnas, så långt som man kan nå med
lefvande tradition — och en lefvande tradition
omspänner tre, högst fyra släktled. Med den kommer
man tillbaka till 1700-talets Stockholm. Det är också
det äldsta, som än lefver kvar i den allmänna
uppfattningen, hvilkets förblekta skrift man som på en
palimpsest kan läsa under det nutida Stockholms text
och af hvilkets musik, den som har fin hörsel än
alltjämt kan höra ett tydligt eko klinga med i det
närvarandes kör.
Det Stockholm däremot, som stammar från äldre
dagar, är numera endast häfd, historia. Endast ur
sällsynta minnesmärkens vittrade sten kan
nutidsvand-raren lära känna dess anda, och för att vinna verklig
förtrolighet med dess lif, måste man studera, blifva
topograf och historiker. Detta gäller naturligtvis i allt
högre grad ju högre man stiger mot forna tider. Jag
tänker därvidlag icke ens på det allra äldsta
Stockholm, medeltidens. Ty liksom öfverallt i Sverige
lämningarna af den stora katolska odlingen ryckts upp
med rötterna eller åtminstone omskapats till nykter,
sträf oigenkänlighet, hafva också inom hufvudstadens
tullar dess reliker utrotats som ogräs. Det finns
knappast någon vrå i Stockholm, där man nu af omgif-
3. — Svea 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
