Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Stockholmsbilder af Oscar Levertin. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna lära tekniken. Vi finna att på dem blott
konturer och linjer äro etsade men planen lämnade orörda
för penseln. Innan färgen skänkt bladen lifsgnistans
skimmer, verka de linjeradt och dödt i sin streckiga
skärpa och om de trots detta också utan färg gått
i marknaden, är det ett tydligt uttryck för den
brist på färgsinne, och den förkärlek för silhuett
och kontur, som kännetecknade klassicitetens inbrott
vid 1700-talets slut. Helt annorlunda blir intrycket,
då de färglagts. Ehuru de lätta tonerna icke afse
naturalistisk sanning, fånga de med såpbubblans
skimrande och glittrande spel stockholmsluftens
stämningar, och dessa förtjusande etsningar äro bland de
yppersta stockholmsbilder, som diktats.
Det var icke underligt att Elias Martins yngre
broder, Johan Fredrik — hofgravören — »lilla Martin» —
som gubben Gjörwell kallar honom, hvilkens
verksam-samhet till stor del bestod i att efterbilda den mer
framstående broderns skapelser, också fullföljde detta
uppslag. Sannolikt begynte han med att endast
reproducera Elias’ utsikter, såsom han gjort det med den
stora vyen från Mosebacke och äfven trots sina
förändringar med sin bild af Stockholm från
Kungsholmen, men fortsatte sedan på egen hand, i det han
dock vid upptagandet af själfva motiven efterbildade
brodern. Åtskilliga olikheter kunna också lätt
iakttagas i Johan Fredriks färglagda etsningar, hans figurer
äro färre, längre, i det hela korrektare, men också
liflösare och tråkigare än Elias’. I koloreringen verkar
Elias såsom verklig och drifven landskapsmålare
friskare och djärfvare, hans hufvudtoner äro grönt och
rosa, medan det i Johan Fredriks bilder härskar en
sval, blå grundton, kylig vattenblå indigo. I det hela
röja Johan Fredriks blad en större omvårdnad än den
5. — Svea 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
