Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Doktorn. Novell af Bo Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukdomar. 1 människosläktets barndom fanns ingen kärlek.
Att den kan botas veta vi, och det gör ett underligt
intryck att se med hvilken motvilja tillfrisknandet upptas af
samhället. Patienten har att välja mellan att gå under
eller att bli betraktad som en brottsling ...»
Liepe skrattade ett litet kort och kluckande skratt,
men det lät inte gladlynt. Jag erinrade mig nu dunkelt,
att jag under studieåren hört hans namn nämnas
tillsammans med en ung dams vid någon teater. Men det var så
mångas som nämndes med hennes, och själf berörde Liepe
det aldrig. Om hon var den jag menade, var det
dessutom en mycket klen anledning att gräfva ner sig här för.
Jag tog farväl, men han följde mig ett stycke till
vägs. Det var småstadsnatt utau en människa, utan ett
ljud utom vattnets som susade i floden och rännorna som
dröpo. Här och där hängde en lykta på en ståltråd tvärs
öfver gatan och gungade för blåsten, så att det gula skenet
åkte på kullerstenarna. I ett hörn stannade han och räckte
mig handen.
»Du reser i morgon?»
»Ja, till Stockholm. Välkommen efter».»
Han ruskade på hufvudet och var borta. Jag stod
och lyddes på stegen, tills de stannade och en grind slogs
igen. Då sprang jag upp till mitt hotell och föll strax
i sömn. Jag var glad att natten gått så fort, när jag
vaknade, och att det var blått i himmelstaket igen. Några
glimtar kritblek oktobersol darrade på de små löjliga
husen, då omnibusen skramlade i väg med mig till stationen,
och gårdagskvällen höll på att försvinna. Jag kände hur
det lättade inom mig.
Plötsligt, jag stod redan med foten på vaggonsteget, tog
någon i axeln på mig. Det var den tokiga kammarjunkaren.
»Förlåt, ers excellens,» bockade han. »Men vi ha
be-stämdt sett hvarann förr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
