Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Snoilsky. En litterär studie af Ruben G:son Berg. Med 9 porträtt af Carl Snoilsky samt dikten “På Vernamo marknad“ i faksimile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lockar fram toner af klaraste dur ur hans instrument.
Ingenting af det gråa, knappa, fattiga och tryckta i en
nordisk dysterhet, ingenting af öfverspänning eller buller
finns i hans dikt. Han har smak, förfinad men icke
kräsen, och förkärleken för allt pittoreskt, som räddar
ett slikt lynne från stelhet. Så ser och besjunger han
södern med en jublande diktarglädje öfver all dess
ögonfägnad. Öppnare, friare än han hade ingen svensk
sjungit det sköna sin kärleksförklaring. Vid sidan af
Edvard Bäckströms dämpade och en smula instängda
glöd är den snoilskyska elden som ett altare rest i fria
luften mellan pinjernas stammar och med välluktande
ved förbrinnande i kvällen mot brasan i en kakelugn.
Snoilsky är inte öfverspänd eller fantastisk, han är
realist. Men han väljer, arrangerar sina taflor, med
en älskares omsorg och af artistiskt temperament.
Lifsjublet var hans tjusningsmakt. Och 0111 något
inom diktens värld bibehåller sig genom åren, är det
just en sådan dikt, afsiktslöst och en smula vårdslöst
nedkastad på ett papper, som legat handen nära och
som sedan kan få flyga med vinden. T}r hvarför ens
göra sig besväret att fästa rim samman, när himlen är
så blå, falernen flyter så mild och så fyllig på tungan
och ett klassiskt landskaps rena linjer och bländande
färg fängsla ögat? Det är skönhetsdyrkarens
ofrivilliga bundenhet vid lifvet själf, vid den njutning som
de sköna synerna och människor och landskap ge
honom. Denna unga ädling, som reste i Italien, var inte
yrkespoet, för honom var dikten endast den
nödvändiga uttrycksform, som öfverflödet af hans känslor
valde.
Icke mindre brusande äro hans krigsförklaringar.
Sammanvuxet med hans erotik och hans lifsberusning
är hans hat. Han var den politiska indignationsskal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
