Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstlif. Några anteckningar af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bysterna af sin moder och mormor och den liggande unga
kvinnan på juvelskrinslocket, han torde få anses som
skulp-tör af Guds nåde.
När han tog sig för att modellera en historisk
monu-mentalbild, då kunde man förstås på förhand veta, att han
skulle forma äfven den efter sitt eget hufvud, och bland
annat att den skulle sakna det poserande och paraderande,
som gör flertalet af dylika bronsgubbar så ledsamma att
skåda. Han framställde den unge, förföljde Gustaf Vasa
på Mora kyrkvall, talande till dalamännen, upprörd, full af
ångest, nära att förtvifla, i det ögonblick, då han griper
efter det sista halmstrået. För ångesten har bilden ett i
all sin enkelhet vältaligt och gripande uttryck utan gester,
utan teaterpatos, utan godtköpsverkan. Men bakom ångesten
måste energien spåras — och ej endast spåras, den måste
framträda tydligt och klart för hvarje åskådare, man måste
känna att denne yngling har kraft inom sig att bli sitt
lands räddare — och detta tyckes mig saknas i de små
Gustaf Vasabilderna. Effektfullt och förträffligt placerad,
som stoden i Mora tyckes vara, är det sannolikt att man
inför densamma känner sig mindre kritiklysten och villigt
böjer sig för dess förtjänster.
Bland de unge männen inom vår konst är Aron Jern-*
dahl redan nu en af de främste. Hur osökt och hur
kärnfull är ej karakteristiken i »Det lider mot skymning», bilden
af den gamle arbetaren med de kloka ögonen och med kämpa*
handens fasta tag om hakan! Det är en lika svensk typ som
Constantin Meuniers utmagrade fabriksträlar höra hemma i
de belgiska fabriksdistrikten. Tvärsäker är han och genom^
hederlig, arbetet har alls inte slitit ut honom, han kan
bestämdt spela fiol, när han lagt spaden ifrån sig.
Jerndahl har ett annat tag på de svenska typerna än
hvad före honom kommit till synes i konsten, det visa
äfven hans smärre arbeten, där käckhet och trots eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
