Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från årets konstlif. Några anteckningar af Georg Nordensvan. Med afbildningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro mera summariskt utförda, i breda, kraftiga drag,
målningen stor och hel i hållning, alltigenom solid i utförandet.
Det präktiga konstverket kommer på sin rätta plats i
Sveriges nationalmuseum. Med en annan stor målning — »De
gamle på stranden» — deltog Bergh i
Köpenhamnsutställningen.
Det monumentala måleriet representeras under året
af Carl Larssons »Ute blåser sommarvind», utförd för en
skola i Göteborg. Barnen vandra med blommor och
gir-lander landsvägen fram till folkskolan, som skall klädas till
terminsafslutningen. Frisk och käck, solig och vänlig är
det en målning, som man minns med värme. Man endast
önskade mera monumental fasthet och sammanhållning —
och nog skulle det hela ha vunnit på att den sorgklädda
damen, hästgardisten och luffaren hållit sig borta. En
mindre men särdeles intagande och i hållning och karaktär
typisk Larssonsk målning, som äfven skall på sin plats i
en skola, var »Den första utanläxan», utställd någon tid
under hösten på nationalmuseet.
Till landsbygden för oss äfven Carl Wilhelmson i
sina bilder från västra Sverige. Liksom i den af
nationalmuseet för två år sedan inköpta »Kvinnor på väg till
kyrkan» är det i hans nya folklifsmotiv en kärf, rättfram
hållning och en vinnande trovärdighet i greppet liksom i
typerna. Något förskönande eller förfinande kommer ej i
fråga, men så mycket mera medkänsla och förstående.
»Gårdens dotter» med sina hårda, knotiga arbetshänder,
sitt solbrända ansikte med det sträfva, inbundna draget är
en svensk bondflicka, som alls ej passar in i ett idylliskt
och romantiseradt folkskådespel, men som är direkt flyttad
in i konsten från det lefvande lifvet, och en god idé har
det varit att låta de skurna rågfälten, som synas genom
fönstret, utgöra bakgrund för henne, där hon sitter i
10. — Svea 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
