- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
167

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid skiljovägen. Skiss af Anna Wahlenberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tamburen. Bruksförvaltaren var alltid precis, och han
trädde öfver tröskeln till salen innan det sista slaget
förklingat.

Lång, gråsprängd och oupphörligt rätande upp ryggen,
som om han måste komma ihåg att passa på sin värdighet
gjorde han intryck af att vara en mycket aktningsvärd
man. Hans något stramt tankfulla uppsyn vek för ett
vänligt leende åt fröken Hedda, men han återtog den så
fort han fick något för händer, som påkallade hans
uppmärksamhet, såsom att sätta sig till rätta vid bordet, skära
itu ett bröd eller breda sig en smörgås.

Fröken Hedda däremot skrattade och pratade på sitt
vanliga vis och narrade honom oupphörligt att frångå sin
naturs medfödda allvar.

Då hon skämtade begagnade hon alltid ordet »vi»
som tilltalsord, Oaktadt hon icke åsyftade någon mer än
bruksförvaltaren.

»Jaja, jaja,» sade hon och hotade med fingret, »ha
vi nu återigen inte ätit mer än ett ägg! Och så sätter
vi assietten bakom tillbringaren för att det inte ska
observeras, precis som en liten illmarig pojke. Men jag är
magistern, jag, som har ögon både fram och bak, och det
knepet lyckas inte.»

Och bruksförvaltaren fann sig helt förnöjd i det
älskvärda tyranniet. Det smickrade honom att bli ansedd som
illmarig, ty han hade en känsla af att man i allmänhet
inte tilltrodde honom någon större förslagenhet.

Men när måltiden var slut och fröken Hedda
serverat kaffet kom en plötslig dysterhet öfver henne, och hon
lyfte ett par märkvärdigt stilla och stora ögon mot
bruksförvaltaren.

»Det är någonting jag så gärna skulle vilja fråga
bruksförvaltarn om,» sade hon.

Bruksförvaltaren såg undrande på henne. Ja, visst
fick hon fråga.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free