Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vid skiljovägen. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en känsla af att vara alldeles öfverflödig, om
inte i vägen, gick fröken Hedda ut.
Nu visste hon hvad det var, som var så sorgligt och
hvarför hennes tårar inte ville sluta att rinna. Hon
förstod sig i själfva verket inte på lyckan i det angenäma
lif bruksförvaltaren målat ut för henne att hon skulle lefva
som hushållerska hos grefvens, ett trappsteg högre än
tjänstfolket och tio trappsteg lägre än det förnäma
herrskapet. Och att komma och hälsa på här, då hon hade
någon ledig stund, borde väl ha varit nog att ge sol åt
hennes lefnadsstig, men inte ens det tröstade henne.
Hvem hade nyss märkt att hon gick ut? Hvem brydde
sig egentligen om ifall hon gick eller kom? Och ändå var
det väl detta som hon i grunden gått och hoppats på att
någon skulle göra, detta som gjorde ett hus till ett hem.
Och nu hade hon plötsligt märkt att hon stod utan ett
sådant hem, att hon aldrig haft och aldrig skulle få något.
Det var detta som var så sorgligt och kom hennes
tårar att rinna.
De nyköpta varorna hade burits in i handkammaren,
och fröken Hedda gick dit in och började lägga dem i
ordning hvar och en på sitt ställe, och under tiden tänkte
och grät hon allt fortfarande.
Men bakom henne hade dörren öppnats utan att hon
hörde det, och Göransson steg in. Han ville veta om
uppköpen var till nöjes, men vid första blicken på fröken
Heddas nedböjda hufvud såg han att inte allt stod rätt
till, gick sakta närmare och ställde sig ett litet stycke
ifrån henne. Där stod han stilla och väntade tills hon
märkte honom, och då först bröt han tystnaden.
»Stackars lilla fröken Hedda,» sade han.
Och hans ton var så öm och hans ögon mildare än
fröken Hedda trott någon man kunde ha.
En snyftning var allt hvad svar han fick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
