- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
190

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När tiden är ute. Skiss af Elisabeth Kuylenstierna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

den pompösa begrafningsmiddagen var öfver, hade
Lave gått dit in i det lilla gårdsrum, där modern bott.

Han satte sig i hennes länstol vid fönstret,
plockade bort ett par gula blad på krukväxterna, märkte,
att man glömt vattna dem på länge och reste sig för
att nå vattenkarafflnen. Den stod tom på det
dammiga nattduksbordet. Lave såg sig omkring; det var
som alla moderns småting dött med henne. Klockan,
ett gammalt Schwartzwalderur, hade stannat, det
kinesiska porslinet, han mindes brukade stå på ateniennen,
var borta. Öfverallt hade röjande händer gått i
dödens spår och dödat äfven de med små människors
hänsynslösa brist på pietet.

Lave hade nästan ropat högt af glädje, när han
ändtligen fann den lilla blå boken, som undfallit de
skarpseende marodörerna. Han satte sig ånyo i
länstolen och bläddrade andaktsfullt i det lilla funna
häftet.

Här fann han då mor! Fann den ömma, starka
kärlek han sökt, här mötte hon honom från den ena
sidans darrande skrift till den andras, och han läste
de enkla orden med blicken fuktig af förstående för
hvad hon lidit och stridt sig igenom — ensam.

Där stod: »Här sitter jag — godt och varmt och
tryggt hos mina kära barn; de tro, att jag är helt hos
dem, och att ingenting fattas mig, ty de förstå inte,
att mina tankar hungra och frysa och gå vilse gång
på gång, när de söka min älskade gosse; honom, som
vi aldrig tala om här i det ombonade hemmet, men
som hela gamla jag går till hvar stund af dagen och
ofta om natten. Jag har min mjuka säng, men hur
har han det? Jag är rädd, ödet bäddat hårdt åt min
pys, och han hörde just till dem, som skulle känna
ärten genom dunbolstrarna. Hvar är han? Hvarför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free