- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1904 /
204

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - “La Pazza“. Ett reseminne af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sopat igen alla spår t. . Ty han lär ha varit mycket kär
i sin hustru.»

Han väntade; men då jag ej hade mera att fråga
honom, gjorde han en elegant afskedshälsning, önskade oss
lycklig resa och försvann. —

Två år därefter kommo vi åter till Rom och läto
genast köra oss till via di Porta Pinciana, för att ta in på
vårt gamla ställe. Men portvakten sade oss, att donna
Giovanna flyttat för ett år sedan. Hvar hon nu bodde?
Det visste han inte. I närheten af Pantheon, hade han
hört sägas.

Jag gick en eftermiddag framåt via della Rotonda,
just i grannskapet af Pantheon. Då igenkände jag bland annat
gammalt skräp på trottoaren utanför en bric-å-brac-butik —
en af de gamla stolarna med gula markiskronor broderade
på juteväf. Det var omöjligt att misstaga sig.

»Hvar har ni kommit öfver den där stolen?» frågade
jag butikägaren, som stod i dörren och rökte.

»Minns inte så noga ... på en konkursauktion, tror
jag . . . eller kanske ... det var visst ett fruntimmer, som
sålde den till mig härom dagen.»

»Vet ni hennes adress?»

En nekande gest med pekfingret var det enda svaret.

Några dagar därefter träffade jag vår gamle portvakt
i en cigarrbutik. Han tog åt sin galonerade mössa och
sade:

»Nu kan jag hälsa från la pazza. Jag såg henne i
går stå utanför klosterporten vid S. Andrea della Fratte, i
kön bland de fattiga, som vänta på sopputdelning. Hon
vände genast bort ansiktet, då hon fick se mig. Men jag
är alldeles säker på, att det var hon.»

Stackars signora Giovanna! Hon hade gått sitt
oundvikliga öde till mötes, hetsad af sin stora, heliga, blödande
kärleks hänsynslösa och sublima vanvett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:23:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1904/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free