Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Ernst von Vegesack, af Birger Schöldström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring hos general Meade, såsom hvars adjutant Vegesack
tog del i det stora slaget vid Gettysbury.
Hedrad med de utmärktaste vitsord, med två
dekorationer och med brigadgenerals fullmakt i Förenta staternas
armé samt förutgången af sitt lysande krigarrykte, återkom
Ernst von Vegesack hösten 1863 till fäderneslandet, där
han fick ett mottagande värdigt detta rykte. Konung,
folk och kamrater täflade om att hedra honom. Bland
annat, gaf svenska krigsbefälet för honom i Stockholm en
storartad fest.
Säg, hvad var den hetsiga kampens mening?
Var den blott en lek, af despoter hållen,
att från folkens tankar och sinnen leda
hotande stormen?
Nej, på bättre, renare grunder höjdes
krigets fackla, tänd af de höga makter;
högt i luften, vajande vidt hon strålar,
Frihetens fana.
Mänsklighetens ädlaste sak nu kämpas,
slafveriets nesliga bojor skakas,
de förtrycktas gyllene timme randats
ändtligt för hoppet —
sjöng den unge Tammelin vid denna fest.
Ernst von Vegesacks militära bana gick sedan dess
upp till generalmajor; en tid var han militärbefälhafvare
på Gotland, en annan period generalbefälhafvare i femte
militärdistriktet. Han insattes i både militära och civila
kommittéer samt tillhörde åren 1878—87 riksdagens Första
kammare — städse utmärkt för plikttrohet, arbetsamhet
och intresse.
Allmänt värderad för sin flärdlöshet, sitt på en gång
rättframma och urbana väsen och sin gedigna karaktär,
var han en af de med rätta populäraste svenske män vår
samtid ägt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
