Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Robert von Kræmer, af Valfrid Spångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det talade språket är det lefvande och att skriftsvenskan
är konventionell, där påvisas vådan af klyftan mellan
tal-och skriftspråk och sträfvandet att konservera alla det
sistnämndas oarter. Och när han uppmanar sina
menings-motståndare att göra klart för sig hvad utvecklingen
betyder och att »komma till insikt af det orättvisa och
grundlösa i denna eviga jämmerlåt om språkenas försämrande,
urartande, utblottande på former, sjunkande o. s. v., och
allt detta genom slarf och orättmätiga ingrepp, hvad allt
det heter — hvarför skall man göra lifvet surt för sig
själf med denna ständiga sorg öfver en försämring som
ej äger rum?» — då står han på en fullt modern
ståndpunkt i sitt betraktelsesätt. »Det förminskar inte Robert
von Knemers ära att denna ståndpunkt är modern äfven
därutinnan att den 1903 lika väl som 1857 är
oppositionsmannens», skrifver nyssnämnda författare och tillägger:
»Ett så modigt och framsynt uppträdande, en så
medveten och energisk kamp för en framtidsidé ger honom,
dilettanten, den största berömmelse. Men han vann äfven
den noggranne undersökarens ära. Han begynte och
utförde en räcka studier i svensk rytmik, hvilka äro
öfver-lägsna alla andra inhemska arbeten i svensk metrik — de
äro för öfrigt få och fattiga nog — genom en den
vidaste litteraturkunskap och det mest mödosamma
detaljstudium. Originell uppfattning, själfständig utarbetning
och en strängt empirisk metod känneteckna hans
undersökningar, tyvärr af brutna förrän fullbordade».
Hur varmt hängifven von Kraemer var sina
språkvetenskapliga idéer visar följande vackra af Harald
Wiesel-gren bevarade, men hittills icke i tryck omtalade
karaktärsdrag från hans Aftonbladstid. Han bad tidningens
dåvarande utgifvare August Sohlman att i tidningen införa
Kr asm ers praxis att närma talspråk och skriftspråk genom
att i det senare, som i det förra, låta verbet i singularis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
