Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor, med 8 porträtt - Rudolf Abelin, af Valfrid Spångberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Efter sitt utträde ur regeringen 1871 återgick Abelin
till chefskapet för Norra skånska infanteriregementet, till
dess han följande år utnämndes till generalbefälhafvare 1
andra militärdistriktet, där han stannade till 1887. Först
1900 tog han afsked ur krigstjänsten. Om hans
popularitet såsom generalbefälhafvare både bland manskap och
befäl vittnade många sympati uttryck, bl. a. vid hans
af-gång. Hans blick för respektive officerares duglighet var
skarp och hans kritik af manövrerna, till hvilka han själf
uppgjorde planen, betecknas som mönstergill. Med lifligt
intresse omfattade han »fältöfningar för officerare», och
när riksdagen på 1870-talet vägrade anslag därtill,
anordnade han frivilliga sådana inom sitt distrikt.
Äfven i det politiska lifvet tog han del, ehuru icke
mera från regeringsbänken. 1871 — 98 representerade han
Ustergötlands län i första kammaren och tillhörde 1875,
1877, 1878 och 1883 försvarsutskottet samt 1895 det
hemliga utskottet. När det stora Posseska
härordnings-förslaget framlades 1883 och den indelningsvänliga
oppositionen samlade sig i den Rundbäckska rörelsen, så sökte
dennas ledare att åter skjuta Abelins person i förgrunden,
och för sitt program vinna förmånen af hans prestige.
»Till ett sådant försök var han emellertid för ärlig att
vilja låna sig,» anmärker den biograf, som påminner
därom, »och det förslag han framlade såsom reservant i
särskilda utskottet hade hufvudsakligen förtjänsten att visa
svårigheten af en lösning på det sätt ’fixerings^männen
förespeglat.»
General Abelin var född i Östergötland. Hans far
var borgmästare i Linköping. Och i Östergötland dog
han. Där fortlefver också hans släkt. En son till honom
är trädgårdsdirektören Rudolf Abelin.
V—d S.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
