Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två dikter af Oscar Levertin - Storstadspark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den slutna parken inom mossgrönt räck
halfsomnat under tunga middagsljuset.
Kastanjerna böjt samman stam och gren
som gamla par med åldersböjda kroppar,
och genom skuggan spred en dold fontän
sin andedräkt af svala vattendroppar.
På svartnad stenbänk sutto tysta män,
trött ritande med käpparna i sanden
om dar af kval och lust, som längesen
fått minnets rena aska öfver branden.
Stum hvar och en sitt ödes gåtskrift skref
i tecken af dem själfva ej förstådda,
och sommarvinden med sin sand fördref
strax bikten af de slagna och försmådda.
En kvinna hvarken gammal eller ung
slöt just sin bok. Det var, som ljuset släcktes
och hon i mörkret kom, så tom och tung
blef hennes blick, då hon till lifvet väcktes.
Men midt på gången rak och hög en man
stod väntande. På hvad? På sång och meter?
På egna hjärtats lösningsord? Ty han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
