Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Generalkonsuln på slottsbal. Historiett af Hjalmar Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett öfverslag öfver de spår, som de sista fyra, fem åren
hade lämnat i hennes yttre. Klara Liebmann... Så
smärt och späd hon var förr. På den tiden stod hon i
en parfymbutik. Nu hade hon egen affär, som han och
ett par andra vänner hade hjälpt henne att sätta upp.
Deras förhållande hade alltid varit fritt från illusioner, och
upplösningen hade varit fredlig. Egentligen hade han
aldrig kommit riktigt ifrån den obestämda känsla af
missräkning, som hennes muntra jargon och hvardagstrefliga
lynne hade beredt honom — hans första minne af henne
var blott två svarta, brinnande ögon i ett blekt ansikte,
som hade dragit förbi hor.om en blåsig höstkväll i
skymningen, och som hade kommit honom att vänta och hoppas
något helt annat. Men det var då Nu vittnade hennes
ansikte absolut icke om något annat än ett muntert lif och
en något hög diet.
»Så,» svarade han, »har du whisky hemma, du? Nå
ja, kungen väntar mig nog inte på en stund ännu. En
halftimme kan jag sitta hos dig.»
Han såg på klockan:
»Har du kvar din lilla våning?»
Ja, hon hade den kvar — det var bara att snedda
om ett par gathörn.
Rubin gick af och an i de tre små rummen, medan
Klara tog fram en karaff, ett par flaskor kolsyradt vatten
och ett par glas ur ett litet hörnskåp i allmogestil,
bemå-ladt med hjärtan och tulpaner. Rubin stannade och
betraktade det; det hade kommit till efter hans tid, liksom
en väggbonad och ett par kuddar i samma stil.
»Jag tror Skansen breder ut sig,» sade han.
Och han tilläde:
»Min hustru svärmar också för den där stilen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
