Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den syndiga, gamla människan. Skiss af Anna Wahlenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tack, Augusta,» sade hon, »men jag vill inte trötta
dig. Jag hörde ju nyss att du var sjuk. Och jag är en
människa med finkänslighet, ser du. Jag har ett hjärta
som vibrerar, ser du, som inte alla har. Och det säger
mig alltid när jag är välkommen eller ej. Du ska få tid
på dig att bli frisk tills vi ses igen, det lofvar jag dig.
— Nej, nej, det är inte värdt du säger något, Augusta! Ditt
medlidande vill jag inte ha. Jag tål inte medlidande, ser
du. Vill inte folk se mig därför att de tycker det är
roligt, utan af barmhärtighet, så ska de nog slippa mig.
Jag behöfver inte genera dem. Jag har det utmärkt där
hemma hos mig, skönt och fridfullt. Och jag har gudskelof
också andra bekanta.»
Hon var lika obeveklig och oåtkomlig som stolt. Hon
var så rak och hög att den lilla frun icke längre nådde
upp till hennes öra, och hon gick med en hufvudböjning
så kungligt värdig som en drottnings.
Då hon var försvunnen föll den gamla frun ner i sin
djupa korgstol som en liten vingbruten fågel. Och lika
förskrämd som en sådan såg hon ut.
»Ack, Helfrid,» sade hon, »hvad ha vi nu gjort?»
»Jag är glad. Nu får du åtminstone litet lugn på en
tid, hoppas jag,» svarade Helfrid, ty hon kände det
verkligen som en befrielse.
Och helt obekymrad gick hon och tog ned boken
från hyllan. Det lilla som återstod att rätta på
uppsatserna kunde hon gömma tills efter maten. Nu skulle de
läsa och inte tänka mera på Malvina. Hon satt nog snart
hos en annan bekant och hade det angenämt. Hon hade
ju så många att gå till, efter hvad hon själf sade.
Och så började Helfrid att läsa. Konflikten i
berättelsen var ytterst intressant, tilldragelserna oväntade. Sida
efter sida läste hon och var själf så inne i handlingen att
hon just icke gaf akt på modern. Hon tog för gifvet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
