Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite prat om tågresor af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
känna alla mina medresande lika mycket som man känner
de flesta människor man möter i lifvet. Vi äro utsatta
för samma faror på vår lilla resa, hvar och en af oss har
bestyr och bekymmer, som endast vi själfva veta om, och
alla fara vi framåt med samma obeveklighet som på tidens
ström.»
»Nå, berätta mig då litet om dina resor!»
»Ja, gärna! Först skall du veta, att nästan hvart och
ett af tågen har sin egen särskilda prägel, därför att
publiken är olika. När jag på morgonen far in till staden, är
det mest herrar som åka med. Det är affärsmän, som skola
in till sina butiker och kontor, bankkarlar till sina
penninginstitut, ämbetsmän till sina verk, en och annan
vetenskapsman till sin morgonföreläsning, arkitekterna till sina
ritbyråar, politikerna till utskott eller riksdags-plena. I
rökkupén blir det alldeles fullt, och när jag böjer mig fram,
där jag sitter i kupén bredvid och ser in genom glasrutan,
som skiljer mig från nikotindyrkarna, ser jag två långa
rader af allvarliga män midt emot hvarandra, rökande och
bolmande, så att luften blir som en hvit dimma, och alla
fördjupade i sina tidningar. Jag studerar de läsande
männens ansiktsuttryck och ser, hur på en gång uppmärksamt
och absolut lugnt det är hos alla, t. o. m. nu i
krigstider. Man märker, att det är i den kalla norden man
befinner sig, där man sällan ser någon lägga sina känslor
i dagen oförbehållsamt och lifligt.
I min egen kupé är det också tyst. Borta i ett hörn
sitter en liten svartklädd operasångerska med hvit mössa
på det ljusa håret och läser öfver sitt partitur. Hennes
läppar röra sig sakta, och jag ser henne då och då höja
hufvudet och med ögonen riktade uppåt, liksom inåtvända,
glömsk af den yttre världen förhöra sig själf, sjungande
tyst inom sig. Midt emot mig sitta ett par damer och
underhålla sig lifligt om vegetarianismen, som därute på
6. — Svea 1904.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
