Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lite prat om tågresor af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blick — ett icke ovanligt uttryck hos rika människor, som
tvingas att vara på sin vakt mot försök att missbruka
deras välvilja och som ofta, tror jag, lida grymt af att få så
litet af den enkla vänlighet som helt naturligt oftare visas
de fattiga och ringa! Jag har inte kunnat riktigt förlika
mig med den mannens uttryck, och jag kan det fortfarande
ej heller. Men sedan jag sett hans ögon stråla upp, hans
drag vekna och hört honom tala varma ord till en liten
släkting, en gosse, som på väg från skolan kommer in i
kupén, har jag fått en annan, bättre mening om honom.
Jag har sett, att det bakom denne mans bistra, hårda yta
också finnes någonting varmt och godt, och jag har sedan
fått veta, att han visat verklig godhet både mot sina
tjänare och främmande arbetsfolk.»
»Men jag tycker det skulle bli bra enformigt i
längden med dessa tågresor och att din filosofi af brist på nya
ämnen skulle somna af?»
»Visst blir det enformigt ibland! Och nog tycker
man snart, att man kan sina medresande utantill. Men då
misstager man sig mycket! Rätt som det är, upptäcker
man nya drag hos dem och ser, att människorna icke äro
så enkla att komma underfund med som man vid ytligt
betraktande tänker sig. En, som såg ut som en tvärvigg,
kan, när han träffar på det rätta sällskapet, visa sig vara
en verkligt älskvärd och intressant person. Och så dyka
ständigt nya ansikten upp. Hvar människa är i alla fall
en värld för sig.
Men hvad tågresorna framför allt gifva mig, det är
gemensamhetskänslan. Knappast någonstädes känner jag så
påtagligt, att vi alla höra ihop, som när det växlande
ka-leidoskopet af allt slags folk drar förbi mig i vagnen.
Isynnerhet vid jultiden, då resorna äro som besvärligast,
då det är öfverfullt med människor och paketer i de
half-skumma vagnarna och de flammande blixtarna från den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
