Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad Virgilius gömde på. En Uppsalahistoria af Mari Mihi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, det var just precis det han inte dugde till.
Ty det framgick här och hvar att de två kamraterna inte
voro vidare kontanta. Därför är det kanske det allra
behändigaste i hela saken, att brodern själf ovetande,
dagligen knogade på dessa bref mellan de båda älskande. Och
detta måste varit hennes idé.»
»Ja, det håller jag med om,» utbrast madame. »Hvad
ni ändå stå i för skuld till edra kvinnor, ni stora, långa,
tröga svenskar! — Sally var naturligtvis en liten blyg och
blond och blek varelse, som dagen i ända satt vid sin
tråkiga sybåge eller öfver sina jolmiga sens-moralböcker.
Hon hade råkat Alfred på en danstillställning eller ett
kälk-parti; kanhända hon dessutom hade öppnat dörren för
honom någon enda gång, då han gjorde sig ärende med att
tala med hennes bror om läxor och temata. Men för öfrigt
fanns det naturligtvis ingen möjlighet för henne att få
träffa honom. — Så fann hon då på denna lilla listighet,
petade upp denna lilla rämna i muren, som omgaf henne.
Och det hjälpte henne igenom ett eller ett par odrägligt
enformiga år. — Det enda som förvånar mig är att inte
hennes kvinnliga diplomati räckte till att göra brodern och
Alfred till vänner.»
»Det har förbryllat mig också,» medgaf berättaren,
»och jag har grubblat på saken. Ty det har intresserat
mig att reda ut alla trådarna i den roman, jag så
oförmo-dadt fick läsa.»
»Nå, har du listat ut, huru det hängde ihop, du
människa af sällsamma kombinationer,» sporde Göran Tellep, i
det han rullade ännu en cigarrett.
»Kanske, kanske inte. — Detta tillhör öfvervägande
gissningarnas dunkla revir. — Gottfried Sallenius var en
ovanligt samvetsgrann och vetenskapligt anlagd yngling —
därom talade de randanteckningar och kommentarier han här
och hvar gjort i Aeneiden. Han slutade för resten sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
