Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad Virgilius gömde på. En Uppsalahistoria af Mari Mihi - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gången af mina slutledningar, så kommer man tvifvelsutan
att säga till mig precis detsamma som Holmes’ gode vän
brukade säga till honom.»
»Och det var ...»
»Äsch, var det inte konstigare än så, brukade han
säga. — Hör nu på huru jag manövrerat. — Jag letade
igenom Uppsala kathedralskolas matrikel vid fyrtiotalets
slut och fann snart Gottfried Sallenius’ namn. Gick
därifrån till kyrkoböckerna i den socken, där han var född
och fick där namnet på både systern och honom, som
sedan blef hennes make. Forskade vidare i gamla
statskalendrar samt i änke- och pupillkassans längder. Hon
var änka sedan flera år med tvenne gifta döttrar. Hon
bodde i en af de små städerna kring Vättern. Jag vet
inte, om jag gjorde henne en tjänst eller en otjänst med
att sända henne boken. Men jag tyckte inte att den var
min rättmätiga tillhörighet. Därför fick hon den tillbaka
utan ett ord till förklaring.»
»Nå, hvad hette då hennes make mera än Alfred,»
sporde madame ifrigt.
»Hennes man kom aldrig att heta Alfred, utan han
hette Ferdinand,» sade Selim Waltinson. »Alfred var
bara den första svalan.»
VAKTOM BYTE.
Då själfva nyårsnatten, strax innan klockan slog tolf,
möttes två kvinnor vid den stora porten, som för
in till denna världens riken. Den ena skyndade ut i
natten med så raska steg, som om hon varit för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
