Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vaktombyte. En saga af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade hvita skor och en genomskinlig, hvit slöja
öfver hufvudet och om axlarna, fasthållen om håret
af en ring af rimfrost, i hvilken månskenet glittrade.
Hon såg snarare ut som en förnäm dam, som blott
har några få steg att gå från sin dörr till sin vagn,
än en människa, som gör en nattvandring i snön.
Hon hejdade den andra just som hon ville förbi
och sade:
»Hvart skall du ta’ vägen så sent på natten?
Hvem är du?»
»Jag,» svarade den mörka kvinnan, »jag är det
gamla året, som nu har slutat min regering. Innan
midnatt får jag lof att vara borta.»
»Det var då roligt att få se en glimt af dig, innan
du försvinner,» sade den andra. »Ty du skall veta,
a*t ja£> just år det nya året, som skall öfvertaga din
plats.»
»Hvad du är tunt klädd!» sade det gamla året
och lät ögonen glida öfver hennes dräkt. »Akta dig du!
Du kan lätt förkyla dig!»
»Jag förkyler mig aldrig,» sade det nya året och
log. »Och förresten har jag nästan sprungit hela
vägen, då jag var rädd att inte komma precis. Hur
är det? Midnattsklockan har väl inte slagit än?»
»Nej, men det dröjer nog inte många minuter,»
svarade den andra.
»Då äro vi ju båda lika punktliga!» sade det
nya året gladt. »Men dessa minuter, innan klockan
slår, kunna vi väl ha lof att prata litet med hvarann?»
»Det skadar ju ingen och gagnar knappast oss,»
svarade det gamla året likgiltigt. »Hvad vill du vi
skola tala om?»
»Naturligtvis om människorna,» svarade det n}^a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
