Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Sjögren. En karakteristik af Heimdal. Med 2 porträtt och 2 facsimiler af E. Sjögren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem som älska och beundra hans fina konst. Dessa
»novelletter», »skizzer», »bilder» och »utkast» bära alla det
Sjögrenska draget: karaktäristiska starka tankar, paradt
med svärmeri. S. använder med förkärlek klingande
tonarter, hans ackordbildning är utomordentligt rik och hans
egenskap af utmärkt organist bidrar att göra hans
modu-lationer ovanligt skiftande och klangrika.
Bland denna rikhaltiga samling pianostycken, hvartill
ännu flera väntas till hösten utkomma af trycket, framstår
mest »Novelletterna», det enkla grå häftet op. 23, hvaraf
isynnerhet n:o IV med dess trotsiga motiv och
genom-föring borde vara ett intressant nummer på våra pianisters
program, där Emil Sjögrens namn, trots hans stora
popularitet, alltför sällan förekommer.
Främst bland pianokompositionerna står dock den
präktiga cykeln »På vandring» (op. 15) både hvad
beträffar melodirikedom, uppfinningens friskhet och
originalitet såsom i »Morgonvandring», liksom ock den starka
koloriten och burleska stilen i »I Bykrogen» äro ganska
enastående — den milda »Aftonstämnings» ljufliga ro icke
att förglömma! »På vandring» har blifvit kär för alla, och
har äfven därigenom att den (af Tor Aulin) klädts i
briljant orkestrering blifvit så att säga mer populariserad, och
har så med största bifall framförts på flera konserter både
här och i utlandet: Svenska konserten i Généve jan. 1903.
❖
Till sin anläggning torde Emil Sjögren icke vara så
rent svensk som sina föregångare Josephson, Söderman och
Norman. Det genuint svenska vemodet och tungsinnet
som ju genomgår hela vår tondiktning, både den folkliga
och den konstnärliga, ingår icke i samma mån i den
fantasifulla känslovärld, som i förening med kraft och passion är
det förnämsta elementet i hans diktning, hvars fullkorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
